Kritik mot offentliga personer

 

Jag har tidigare skrivit om att man måste våga misslyckas för att lyckas. Och visst låter det väldigt enkelt när man hör någon säga det och för vissa låter det ju till och med nästan självklart. Medan för andra kan vet verka en aning pretentiöst. Men för många är detta inte alls lika självklart och enkelt som det kan verka. Efter min förra krönika om detta ämne så är det många som frågat mig hur man då verkligen finner styrkan att borsta av dammet från knäna och resa sig upp och gå vidare när man då har misslyckats. Ja, det är ju en väldigt bra fråga som det säkert finns lika många svar på som det finns människor, för vi är ju alla olika och hanterar sådana här saker på olika sätt.

Att misslyckas med något kan ju göra att man tappar ansiktet inför andra människor. Man kanske känner sig som en misslyckad och dålig människa och klankar ner på sig själv. Att misslyckas med något kan ju också innebära att ens drömmar gått i krasch, allt beror ju på hur stort eller litet misslyckandet är. En annan orsak till att man kan känna sig misslyckad eller där självkänslan och egot får sig en knäck kan vara om man får kraftig negativ kritik. Det kanske kan vara något personligt som ens partner kritiserar en för eller något som har med ens arbete att göra och där arbetsinsatsen kritiserats. Oavsett så är ju detta något vi alla råkar ut för då och då i livet, både du och jag, vare sig vi vill eller inte. Enda skillnaden är kanske att om jag skulle misslyckas eller få kritik så tas det även upp och görs offentligt i olika sociala nätverk, i tidningen eller på radio.

Och på grund av att den kritiken jag får är just offentlig, så har jag funderat en del på mitt eget sätt att hantera detta.

Det jag då kommit fram till är att det egentligen bara finns två sätt att reagera på om man ska hårddra det hela. Det första sättet är att se det hela negativt.

Ett negativt sätt att reagera på detta är att gräva ner sig i ett mörkt hål och stanna där, tycka att man är värdelös och vill aldrig komma ut ur det där hålet igen, eller åtminstonde stanna kvar där nere i mörkret tillräckligt länge tills alla runtomkring en och till och med en själv har glömt varför man kröp ner där. Den strategin funkar kanske för några men det är inte den som man mår bäst av i slutändan. För den känns för det första in särskilt utvecklande och konstruktiv och för det andra så bidrar man nog själv till att sänka sin egen självkänsla ännu mer.

Istället är det mycket bättre att försöka ta det hela på ett positivt sätt. Att misslyckas  eller få dålig kritik vare sig det är något stort eller litet gör ju att man måste ifrågasätta vad det var som gick fel. Är det något man kunde ha gjort bättre, annorlunda? Går det kanske efter en tids reflekterande att försöka göra om det igen och med ny erfarenhet kanske man då har större chans att lyckas. Att hitta styrkan då att resa sig upp och inte grotta ner sig handlar ju egentligen om hur pass bra självkänsla man har. Och det är inte alltid lätt att tänka positivt. Men övar man blir man bättre.

Att få tuff och hård kritik kan många gånger kännas riktigt jobbigt, men bara om den är befogad. För den kritiken som kommer från avundsjuka och missunsamma människor saknar ju ändå substans så varför lägga energi på den överhuvudtaget, vad hjälper den dig? Inte ett skit, så bry dig inte om den alls. För mig rinner den kritiken av mig som vattnet på en gås. Men när kritiken är befogad och riktig, där jag faktiskt har gjort fel. Då är det ju viktigare än någonsin att man inte tar sig själv på förstort allvar. Tryck ner det sårade egot, ta åt sig av kritiken, och kom tillbaka och gör om det bättre.

Att inte ta sig själv på för stort allvar och ta allt med en gnutta humor har alltid hjälpt mig att se ett misslyckande eller att få dålig kritik mindre allvarligt. Och om man sedan sätter saker i olika perspektiv kan det plötsligt kännas banalt och harmlöst.

Och för att orka vara positiv (för tro mig det kan vara lätt att bara vilja krypa ner i den där grottan emellanåt) och klara livets misslyckande och hårda kritik så är det för mig så viktigt att ha en bra grund att stå på, där man kan hämta kraft och energi. Och den grunden är det som betyder allra mest för mig, den grunden består av min man, mina barn och mina syskon och all den kärlek och stöd jag får från dem.  För så länge jag har dem, så spelar det egentligen inge roll vad alla andra tycker och tänker.

 

 

Kommentarer

  1. Hej Laila! :-)
    Så fint och bra du skriver! Jag har följt din och Pernillas bloggar och tycker det är roligt att ni nu strålat samman till en gemensam sida. Jag tycker även det är väldigt modigt av er att vara så öppenhjärtliga av er när ni delar med er av er vardag just av det faktum att ni båda är offentliga personer. Jag har aldrig förstått mig på människor som tror sig ha någon slags ”rätt” att kläcka ur sig den ena dumma kommentaren efter den andra gällande människor som är i offentlighetens ljus; personer som de med all sannolikhet aldrig har eller kommer träffa. Om jag till exempel klantar mig, eller snubblar och ramlar raklång på stan, så kan jag bara resa mig upp, borsta av mig och gå därifrån. Så skulle inte en offentlig person kunna göra, i allafall inte lika lätt- för alldeles för många skulle ta upp sina mobilkameror och skratta och lägga ut bilden/bilderna på t ex facebook. Märkligt att vi människor tycks tro att vi är ”civiliserade” fast när någon gör något bra och visas upp i offentlighetens ljus, så klampar massmedia ( samt mängder av privatpersoner som leker paparazzifotograf med mobilen) in i det mest privata och rotar omkring. Märkligt att väldigt få personer verkar förstå den stora skillnaden mellan personligt och privat.
    Jag önskar dig och Pernilla allt gott och stort lycka till med allt ni tar er för.
    Vänliga hälsningar, Paula i Gävle.

    Anmäl

    paulamathiasson@hotmail.com,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Krönikor

Här samlar vi b la Lailas krönikor hon skriver för Aftonbladet Wellness.
Vi kommer också att bjuda på en hel del gästkrönikörer!
Trevlig läsning!

@modernmomse



  • Om Laila Bagge