Känslan efter 21 km

2015-05-23 17.19.40

Jag kan inte annat än beundra de tappra personer som gav sig på Stockholm Marathon i lördags. Och ännu en gång i kyla och hällregn. I över 4 mil! Stor eloge till alla löpare!

Själv tänker jag tillbaka på mitt lopp förra lördag en i Göteborg. Göteborgsvarvet. 21 km genom vackra Göteborg.
Jag har ägnat mig åt löpning i många år men aldrig kommit så långt som att prova på en halvmara.
Det blir en hel del lopp över året men då 10 km. Premiärmilen, Milspåret, Kungsholmen runt och så årets bästa förstås, Midnattsloppet!
Detta år blev jag och min vän Anna som också är min ridlärare inbjudna att springa som ambassadörer för företaget IQexercise som har tagit fram ett fantastiskt smart bälte du kan ha när du tränar. Reflex, smarta fickor för både mobiltelefon och hörlurar.
Anna som ligger bakom både företaget och bältet är en otroligt imponerande kvinna! Hon jobbar som brandman på räddningstjänsten på Arlanda. Bara det!

2015-05-23 17.20.58
Jag älskar utmaningar och var inte sen att tacka ja till denna chans.
Så på fredagen satte vi oss i bilen och åkte mot Göteborg där vi fick ett fantastiskt mottagande på Spar Hotell Majorna där det fullkomligt kokade av löparanda. Till och med menyn i matsalen var specialanpassad med pasta och köttfärssås.

När jag springer en mil vet jag hur länge mina reserver räcker, hur jag skall äta innan loppet och hur mycket jag vågar pressa mig själv längs vägen.
Men 21 km är något annat. Hur reagerar kroppen på att fortsätta springa och mer än dubbelt så långt?
Jag läste på lite innan och hela veckan innan loppet tänkte jag igenom vad jag åt och försökte att ligga på en lite högre nivå i vätskeintaget än normalt.
Vårt startgrupp skulle gå iväg kl 13.40. Jag åt en rejäl frukost vid 10 och sen blev det fokus på att fylla på vätska.
Det klarade jag mig på fram till 12 km. Där fick det bli påfyllning av lite snickers. Vid varje vätskekontroll var jag noga med både sportdryck och vatten.
Jag kan inte skryta med att jag inte tyckte loppet var jobbigt men med nollställd hjärna så flöt det bara på. Och vilken fantasisk uppslutning längs vägen. Publiken gjorde absolut halva loppet!
Att får springa in på avenyn, runda och se skylten med 18 km. Då började det gå upp för mig att jag faktiskt börjar närma mig slutet. Känslan i mål var obeskrivlig. Och när jag tittade ner på klockan och insåg att jag sprungit på 2.05.31 började jag nästan gråta. 15 minuter bättre än mitt uppsatta mål på 2.20. Jag var så stolt över mig själv.
Och lika stolt över min väninna Anna som kom i mål strax efter mig.

Väl värt att fira efteråt!

IMG_6946

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>



  • Om REDAKTIONEN